|
|
| |
|
Kronhjorten |
|
|
|
Kronhjorten - cervus
elaphus |
|
|
Kännetecken
Kronhjorten är vårt största hjortdjur näst efter
älgen. Den har höga ben, långsmal kropp och en lång,
slank hals. Hjortarna (handjuren) har stora greniga
hornkronor.
Vuxna hjort har en mankhöjd på 120-150 cm. Storvuxna
hjortar kan väga 250 kg medan hindarna ligger på ca
130 kg (levandevikter).Sommarpälsen är kort och
övervägande rödbrun på kronviltet, med en ljust
gulbeige "spegel".
Vinterpälsen är längre och mer mörkt gråbrun.
Hjorten ger generellt ett mörkare intryck är hinden.
Den har vintertid en lång, raggig, manliknande päls
i mörkare ton och en mörk lockig pannlugg samt en
helt svart buk. Under brunsten ger de sig till känna
genom att bröla med ett dovt, råmande läte. Kalven
är rödbrun med vita fläckar fram till ca två
månaders ålder. |
 |
Hjortens horn fälls från slutet av februari till
början av mars. Nya horn anläggs under
våren-sommaren och fejas i juli. Storlek och
taggantal ökar successivt med hjortens ålder.
Taggarna utvecklas fram till 6 års ålder, därefter
blir hornuppsättningarna grövre – som grövst är de
på 10-14 år gamla hjortar. I Sverige ser man sällan
hjortar med större hornkronor än totalt 14 taggar.
Utbredning och status
Idag finns ett drygt femtontal bestånd av frilevande
kronhjort i Sverige. De flesta är koncentrerade till
Syd- och Mellansverige, men några små bestånd finns
i såväl Jämtland som Västerbotten och västra
Dalarna.
Det totala svenska kronhjortsbeståndet beräknades
till ca 4000 djur i början av 1990-talet. För 100 år
sedan var kronhjorten i det närmaste utrotad i
Sverige. Då fanns endast en spillra av den forna
svenska stammen kvar i Skåne. Arbetet med artens
bevarande tog fart i mitten av 1900-talet och med
hjälp av utsättningar och rymningar från hägn har
arten återetablerat sig. Bestånden i Dalarnas och
Jämtlands län består dock troligen av invandrade
djur från Norge.
Den ursprungliga svenska kronhjorten är en så kallad
nominatras, vilket innebär att den låg till grund
för Linnés ursprungliga beskrivning av arten
kronhjort. Därför anses den vara extra skyddsvärd. I
så gott som alla bestånd utom det skånska har
kronhjortarna annat ursprung eller inblandning av
andra arter. Nominatrasen finns därför bara kvar i
södra Skåne och står med på rödlistan över hotade
arter, i kategorin "starkt hotad".
I övriga Europa har kronhjorten en vid men fläckvis
utbredning. Arten finns även i Asien och
Nordamerika. Den nordamerikanska kronhjorten är dock
en annan underart som kallas wapiti eller elk.
Ekologi
Kronhjorten är ett flocklevande djur. Unga djur och
hindar lever i flock, medan hjortar från två års
ålder rör sig över större områden, ensamma eller
tillsammans med andra hjortar.
Arten är mycket flexibel i sitt val av levnadsmiljö
(biotop) men vill gärna ha bruten terräng med
lövinslag och öppen mark. En ostörd miljö att ta
daglegor i är också viktig liksom tillgång till
vatten. Daglegorna tar kronhjorten gärna i tät
lövskog eller barrplanteringar. Om sommaren kan säd-
eller rapsfält också duga bra när grödorna vuxit sig
höga.
Under sommaren betar kronhjorten huvudsakligen örter
och färskt fint gräs. På fälten äts korn, vete och
havre. Lokalt kan även potatis sparkas fram. Inne i
skogen äts mycket renlav, bärris och ljung.
Kronhjorten äter även mycket löv och kvistar av
olika träd och buskar som ask, rönn, bok och vide.
Under vintern då snödjupet blir för stort äter de
främst en och tall men kan även äta mycket granbark.
Brunsttiden infaller från slutet av augusti till
början av oktober och pågår i ett par veckor. Under
brunsten samlas hindar hos dominanta hjortar som då
kallas platshjortar. De försvarar sina harem med
hindar mot andra hjortar.
Hinden är dräktig i nästan 8 månader och föder i
princip aldrig mer än 1 kalv (andelen
tvillingfödslar är mindre än en procent). Födseln
sker i maj till juni. Vanligtvis blir hindarna två
år innan de reproducerar sig första gången och det
förekommer dessutom att hindar inte reproducerar sig
alls vissa år. Allt detta gör att arten har en
långsam tillväxthastighet.
Spridningen från etablerade områden är mycket liten
hos kronhjorten. Det beror på att hindarna är mycket
trogna sitt uppväxtområde och söker sig sällan till
nya områden. Hjortarna är däremot ganska rörliga.
Den maximala åldern för frilevande kronhjort anses
ligga mellan 15 och 20 år. Det finns dock inga
tillgängliga data på den genomsnittliga livslängden
för kronhjortar i Sverige.
Text av Malin
Meirik |
|
|
|
 |
|
|
|
